Inte bara i USA råder vilda spekulationer om det egna landets framtida president. I och med att Lissabonfördraget står inför dörren i EU så har en liknande diskussion uppstått även här.
Från flera håll framförs Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair som en stark kandidat (till synes politiskt uppbackad av Frankrikes president Sarkozy).
Europa är inte en fråga om vänster eller höger utan en fråga om framtiden eller det förflutna, om styrka eller svaghet, sa Blair då han i mitten av januari talade inför medlemmar av Sarkozy:s parti UMP i Frankrike, rapporterar tidningen The Observer.
Samma källa beskriver Tony Blairs tal som ett startskott på hans kampanj med mål att bli EU:s första president. Men Blair faller inte alla i smaken. Kampanjen StopBlair, vars namn talar sitt eget tydliga språk och drivs av ett antal bloggare från runt om i Europa, har siktet inställt på att genom sin webbsida samla in en miljon namnunderskrifter från personer som motsäger sig Blair som president. Bland argumenten mot Blair finns bland annat: att Blair tog ut Storbritannien i kriget mot Irak och att han bidragit till att CIA kunnat gripa och fängsla misstänkta terrorister, citerar sajten Europa-Nytt.
EU:s medlemsländer ska under år 2008, var för sig, ta ställning till om Lissabonfördrag ska ratificeras, det vill säga sjösättas, eller inte. En av nyheterna vid en ratificering blir att EU ska välja en gemensam president, som bland annat ska leda EU:s toppmöten. Presidenten kommer att väljas av de enskilda medlemsländernas regeringar.
Läs mer om vad jag skrivit tidigare om fördraget här.
Jag har skrivit en del om detta och diskussionen kring Blairs kandidatur under rubriken ”The Billygoat as Gardener?”
http://www.structures.se/?p=9
Viktigare än att uttrycka stöd för eller misshag mot personer vore i detta skede att kräva öppen nominering, offentlig debatt mellan och om kandidaterna och en transparent valprocess med publikt framförda motiveringar.
Europeiska rådet är, om det går illa, ett slutet valkollegium på 27 fullvärdiga elektorer – mindre än den konklav som utser påven.
Ralf Grahn: Det är nog inte ens 27, kanske 5-6 tunga män + Angela Merkel avgör det hela i ”rökfyllda rum.” Det är ju just detta som är förbannelsen med ”mellanstatlighet” – besluten avgörs i stort sett utan något demokratisk inflytande. (Därför menar jag att det viktigt att bilda opinioner redan nu: för eller emot Blair eller andra tänkbara kandidater. Männen (+Merkel) i de rökfyllda rummen är trots allt känsliga för hur väljarvinden blåser.)
De önskemål du framför -och som jag helt delar- kan nog bara tillgodoses genom ett system med mycket större inslag av federalism. Man kan ju jämföra med den pågående nomineringsprocessen i USA.
Sen vet vi ju inte om det blir någon flerårig ordförandepost överhuvudataget.
Here is a link to a recaction ojn this issue from the lion’s den…
http://euobserver.com/9/25631